Little Miss Sunshine

Svenska tv-kanaler slarvar bort serierna om och om igen genom att kapa säsongerna där det passar dem och byta sändningstider från vecka till vecka. Senast i raden är den underbara serien The Tudors som nu har uppehåll i en månad efter bara 4 avsnitt. SVT brukar ha bättre vett, men denna gång har även de sjunkit till 3an och 5ans nivå. Jag är mycket besviken!

Jag tror att detta hänger ihop med att tv-serier fortfarande ses som lägre stående kulturella utryck som kan behandlas lite hur som helst, trots att tv-serier idag ofta håller högre standard och är mer påkostade än många långfilmer. Det finns en anledning till att skaparna av serierna har gjort hela säsonger. Det är meningen att man ska se avsnitten i följd och inte göra egna säsongsuppehåll där det passar.

                    

De senaste två dagarna har jag fått otroligt mycket gjort. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag som vanligtvis är Little Miss Procrastination har nu varit fruktansvärt effektiv. Igår lyckades jag hinna med två biblioteksbesök med observationer till min rapport, en synundersökning, ett frisörbesök, att i stort sett bli klar med julklappsinköpen samt diverse tråkiga måste-göra-framför-datorn grejer. Bara studiebesöken var en stor bedrift för mig som har lokalsinne = 0. Jag gick bara lite vilse, men det var tillräckligt i snö/regnet. Riktigt äckligt väder igår!

Idag har jag putsat fönster, fått upp julgardiner, pyntat lite, tvättat kläder, skurat, dammat och fejat överallt och skrivit manus till bokpratet imorgon. Puh! Jag är helt slut!

Imorgon blir det Hungerspelen av Suzanne Collins och Boktjuven av Markus Zusak som avhandlas. Det ska tydligen vara en annan programledare den här gången, så det blir spännande!

                                                                                         

...att Johan åkte ur Idol (ja, jag skriver ett inlägg om Idol känns inte riktigt rätt, men jag gör det ändå). Jag har aldrig förstått tjusningen med honom. Nu hör jag väl kanske inte till åldergruppen som ingår i hans fanklubb, men ändå. Jag är också i smärre chock efter att ha sett hans fan längst fram få spel. Jag trodde inte man blev så längre. OK att jag hade idoler när jag var tonåring, men aldrig så jag fullkomligt gick upp i limningen. Mycket komiskt!

                   

man bodde i USA och fick äta kalkon, sötpotatis och pumpapaj idag. Det vore väl härligt?! Happy Thanksgiving!

Har precis kollat klart på the AMAs. Det är alltid lika underhållande att se såna galor, speciellt amerikanska som är så otroligt påkostade. Artisterna gör alltid stora häftiga nummer och det är kul att se hur de försöker glänsa över varandra. Bäst på den här galan tycker jag var Sara McLachlans duett med Pink. De sjöng hennes fina låt Angel som jag bara älskar.

Det mest komiska var New Kids on the Block, gubbarna som hoppar runt och tar sig i skrevet som om de vore 20. Jag satt bara skämdes, plågsamt att se!

Sen tycker jag att det är synd att det 2008 fortfarande behövs så många låtar om independent women hit och dit. Kändes som nästan varenda kvinnlig artist hade det temat.

Jag fick sådan oerhörd abstinens efter att ha sett sista avsnittet av True Blood att jag var tvungen att impulsbeställa de sju första av Charlaine Harris böcker i en box på en gång. Hoppas den kommer snart! 


                                 

Nu ska jag mycket subtilt hinta om vem jag är och mina önskeklappar...för dem som vill veta ; )

Jag älskar såklart att läsa, nästan allt faktiskt, deckare, chick-lit, romantik och en del fantasy. Älskar av någon anledning det mesta med vampyrer. Älskar kostymdramer, älskar choklad, kaffe, korsord och andra små glädjeämnen. Vad jag inte gillar är svårare, men jag är inget jättefan av att bada, tror inte jag har tålamod. Jag är väl inte så särskilt pysslig av mig heller (undrar om det också hänger ihop med bristen på tålamod), men jag brukar periodvis ge mig på att sticka och virka.

Idag var jag och såg Twilight, filmen som bygger på boken med den usla svenska titeln Om jag kunde drömma. Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen. Publiken bestod mest av fnittriga tonåringar, och jag kände att jag blev meddragen i detta fnittrande ganska mycket. Jag tror nog inte att jag skulle få samma upplevelse av filmen om jag såg den själv på kammaren, jag skulle kanske till exempel inte börja fnittra varje gång de visar en närbild på Robert Pattinson. Däremot fanns det saker som var väldigt komiska fast det inte var meningen, som till exempel när Edward inte kan sluta suga på Bellas arm och får något helt vilt i blicken. Det var också lite synd att Pattinson bara har ett uttryck genom hela filmen, även om det är ett vackert stenansikte.

Sammanfattningen blir väl som vanligt att boken är bättre än filmen. Jag saknar mycket från boken. Allting händer väldigt snabbt. Mitt råd är: om du inte har läst böckerna än, gör det! Och har du inte sett filmen så kan du väl göra det också, men läs boken först. Fast samtidigt skulle det vara intressant att höra hur de som inte har läst böckerna ser filmen.

             

I morse när jag och Lisa kommer till radiohuset så lyckades vi komma dit samtidigt som Jill Johnson. Bara det vad ju kul, men grejen var att mannen som mötte oss i dörren och visade henne tillrätta tydligen inte informerade någon om att vi hade kommit, så när klockan blev halv elva sitter vi fortfarande där och väntar och vet inte riktigt vart vi ska ta vägen. Då kommer det en kille pratandes i telefon och säger att han står och väntar vid dörren men ingen kommer. Det visar sig att han inte alls trodde att vi var några bibliotekariestudenter, utan att vi hörde till Jill Johnsons skivbolag. Känns bra att man ser ut att platsa i den gruppen : )

Själva bokpratet blev i alla fall relativt lyckat, fast jag var väldigt nervöst och kände själv att det lät rörigt. Men förhoppningsvis har jag tipsat någon om en bra bok i alla fall. Nästa gång blir den 4/12.

http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=1462166&BroadcastDate=&IsBlock=1

Och jag är såå nervös! 10.30 bokpratar jag i Sveriges Radio Sjuhärad. Bänka er vid radioapparaterna (eller framför datorn) och hör min radiodebut!

Nu har jag anmält mig till Julklappspåsen ( http://enbokomdagen.blogspot.com/2008/11/julklappspse-large-s-hr-blir-det.html ). Ska bli så kul att plocka ihop en kul julklappspåse till någon där ute och spännande att se vad man själv får!

Ett något försenat inlägg...

Jag är ett stort fan av SVT2s temakvällar. Senast var det en helkväll med ståupp. Jag gillade speciellt Spencer Brown och Chris Rocks show. Det är jättekul att SVT satsar på såna här temakvällar. I höst har jag bänkat mig framför helkvällar om porr, vampyrer, tyskarnas Sverige-fascination och nu alltså ståupp. Man får se program som aldrig annars hade visats på tv. Ibland är det bra med public service!

Jag har ju totalt glömt bort att blogga om årets skämt! Jag var och såg nya Bondfilmen i veckan. Den var väl inte jättebra, men Daniel Craig fyller ut kostymen väldigt väl ; ) Innan filmen började kom en biografkille in och berättade att de skulle komma in och kontrollera så ingen filmade och så, och det var väl ok. Det har man ju läst en hel del om också. Men det komiska var att de i reklamen innan filmen hade en liten film från filmbolaget där Daniel Craig med mycket bekymrad min uppmanar folk att tänka på alla filmarbetares liv, och låta dem leva vidare genom att betala för filmen istället för att ladda ner. Allvarligt talat! Finns det så många svältande filmarbetare där ute (som inte svälter sig frivilligt antar jag då...)? Är det dags att börja skicka hjälpförsändelser??

...syrran har fått körkort!




Grattis!

Ett tips på hur man kan dra ner på sminkutgifterna:

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=144359

En bra sida där man samlar poäng och sen får presentkort på Kicks helt gratis.

Såg en riktigt bra film igår, August Rush. Dessutom är både Jonathan Rhys Meyers och Alex O'Loughlin med i den och det är ju bara plus! Jonathan Rhys Meyers sjunger också alla låtar själv.

Jaha, nu har ännu en vecka av sommaren gått. Det låter hemskt att säga det, men jag längtar nästan till skolan börjar igen så att man har nåt att göra och får träffa lite folk. Det här är tredje veckan som jag i stort sett bara sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa och de ska säga att jag kan börja jobba. Kul liv!! Och alla är så upptagna utom lilla jag. Grattis till alla er som har fått ett riktigt sommarjobb och kommer ha pengar i höst...verkligen!

Men lite drama har jag haft den här veckan i alla fall (och när jag berättar vad det är jag kallar "drama" nu för tiden så kommer ni förstå hur tråkigt jag har det). I måndags regnade det ju en del, men eftersom alla skåp gapade tomma var jag tvungen att åka och handla lite ordentligt. Det bar av till Ica och glad i hågen traskar jag in i grönsaksavdelningen för att plocka åt mig lite läckerheter och vad händer då? Jo, Linda halkar på en vattenansamling som alla regnvåta kunder dragit in, blandat med någon mosad oigenkännlig frukt och landar på rumpan. Japp, det är sant mitt inne i affären. Snabbt hoppar jag såklart upp och som alltid när man ramlar och är själv så försöker jag se ut som det inte gjorde ett dugg ont och går i rask takt (men med något stel rygg) därifrån utan att plocka på mig några grönsaker.

Sedan i onsdags bestämde jag mig för att ta tag i mig själv och skärpa till mig. Med mina gångstavar begav jag mig ut för att motionera lite och tänkte att jag äntligen skulle ge mig på Rya Åsar. Jag har ändå bott här ett år nu utan att ha varit där uppe. Det är ju ett vääldigt stort naturreservat, men jag tänkte att första gången så kan jag ju nöja mig med den kortaste rundan som bara skulle vara 3km. Piece of cake! Nu är det bara det att jag har lokalsinne som en guldfisk ungefär och går vilse i trädgården, så när jag har gått där ett tag, i ganska tät barrskog så ser jag inte längre några blå markeringar. Jag går runt lite och letar, men hittar ingenting. Till slut bestämmer jag mig för att gå tillbaka och se där jag såg den sista markeringen. Men det var ändå helt omöjligt. Min teori är att de har fällt de markerade träden, för jag hittade minsann inga! Så det var bara att vända och gå tillbaka samma väg som jag kom, vilket ledde till att det blev en bra mycket längre runda än jag hade tänkt mig. Och igår kväll upptäckte jag att träningsvärk inte var det enda menet som jag fått av det äventyret (det var baara uppför). Jag hade en liten djävulsk fästing sittande i armhålan, som alltså hade varit där i två dagar, så nu har jag väl fått borelia också. Det är bara det som fattas! Needless to say så kommer jag inte promenera på Rya åsar inom den närmsta framtiden!