Living Dead in Dallas

 
Nu har jag läst klart del två i Southern Vampire-serien och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Jag vill inte berätta om handlingen så jag inte förstör något vare sig för bokläsare eller tv-tittare så att säga. Början av boken är ganska lik slutet på första säsongen av True Blood, med vissa undantag. Men jag hoppas att Alan Ball och gänget ändrar lika mycket av bokens handling i säsong 2 som de gjorde med Dead Until Dark. Eftersom jag såg serien först och började läsa böckerna sen så föredrar jag serien även om jag har börjat komma in i bokstoryn mycket nu också. Men den är som sagt väldigt annorlunda. Manusförfattarna har framför allt varit tvugna att brodera ut historien mycket eftersom böckerna är skrivna i jag-form och om inte Sookie upplever det själv, får det berättat för sig eller läser det i någons tankar så får vi som läsare inte heller veta det och en tv-serie blir fort ointressant om man bara ser samma ansikte hela tiden. Sen har man valt att ge en del karaktärer större utrymme i serien än vad de har i böckerna, av samma anledning antar jag. Någon som däremot spelar en helt annan roll i böckerna, framför allt i den andra (och kommande har jag hört) är Eric, vikingavampyren. Jag vet ju förstås inte vilken roll han kommer få i säsong två, men jag har svårt att se Alexander Skarsgård så som hans rollfigur beskrivs och handlar i böckerna!

Helst skulle jag vilja kasta mig över den tredje boken nu på en gång, men egentligen borde jag nog dra ut på det om det ska räcka ända till True Blood har premiär igen, vilket jag läste någonstans skulle bli till nästa sommar...det kommer nog inte gå, men håll med om att tanken var god!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0