Little Miss Sunshine

Det har väl blivit lite av ett tema här på bloggen, eller!?

Men jag har alltid varit väldigt förtjust i Peter Jöback och även om jag föredrar honom i musikallåtar så gillar jag hans nya skiva. Men som sagt, det är i musikalmusik som hans röst kommer till sin fulla rätt.

Shit vad jag är dålig på att blogga! Det är ju lite ironiskt att när man har mycket att göra och mycket att blogga om så har man ju ingen tid att blogga och tvärtom.

Tänkte bara skriva om en film som jag ser fram emot med allas vår Alex O'Loughlin. The Backup Plan, där han spelar mot Jennifer Lopez. Lopez ska tydligen spela en kvinna som gör konstgjord befruktning och senare samma dag träffar sin drömman. Är säkert som alla andra romantiska komedier, men jag brukar ju gilla dem, och bilderna ser ju lovande ut, eller hur !?

Jensen Ackles flickvän (Daneel Harris) har en roll i den också, men henne får man ju inte gilla!





Det är ju kul om Alex kan få lite filmroller istället för tråkiga sjukhusserier. Jag såg en australiensisk film som han var med i i helgen, Oyster Farmer, och det var väl kanske inte det bästa jag har sett, men snygg va han ;)

Tror jag gör det nämligen. Nya serien Three Rivers. Jag gillar inte ens sjukhusserier, förutom Grey's och Scrubs såklart, men damn vad Alex O'Loughlin är snygg! Han har ju ingen vidare tur med serierna han väljer att spela i eftersom de läggs ner illa kvickt, men det gör inget, man bara tittar på honom så är allt förlåtet.

Dessutom kan han få vara ett exempel på någon som kan göra en riktigt bra amerikansk accent till skillnad från vissa andra.



Ursäkta kvalitén, hittade inget bättre.

Enjoy!

Ännu en topphelg med lilla syster yster. I fredags spenderade vi en heldag i Göteborg. Shopping och sen middag på Farelli's innan vi begav oss till Lisebergshallen för att se Champions of Rock med världens bästa Peter Johansson. Det kan vara den bästa konsert jag någonsin har varit på. Det finns knappt ord för att beskriva hur otroligt bra det var! Att Peter var fantastisk visste jag ju redan, men här har han överträffat sig själv hundra gånger om tror jag. Och sen var publiken så på G och det gjorde att det var en sådan oslagbar känsla att vara där. Gästartister var Nina Söderquist och Kerry Ellis. Kerry var verkligen fruktansvärt bra. Nina också, men henne kände jag till sedan innan. När Kerry kom in och körde sin första låt blev jag helt tagen. Vilken röst! Alla musikerna var ju proffs som spelat med alla möjliga stora artister. Det är inte ofta man får lyssna på sådana.

Efter konserten var vi tvugna att tränga oss fram för att få autografer och köpa den svindyra skivan. Men det var det värt!

Om ni har chansen att gå och se någon av de föreställningar som är kvar, gör det! Ni kommer inte att ångra er! Imorgon bitti på nyhetsmorgon kommer Peter och Nina och ska framföra två låtar så passa på att höra smakprov då!



Lördagen blev lugn för systrarna G. Vi låg mest och latade oss hela dagen och tittade ut på det hemska vädret, kollade in senaste Supernatural och återhämtade oss från fredagen. På kvällen tog vi en tur ner på stan. Käkade en pizza och gick på bio och såg The Ugly Truth. En riktigt bra film! Jag brukar inte gapskratta högt och okontrollerat så tårarna sprutar till film, men det gjorde jag till den. Och jag behövde se Mr Butler i en bättre roll efter fiaskot som kallas The Gamer som jag såg tidigare i veckan och som egentligen knappt förtjänar att nämnas. Det enda jag inte gillade var hans (visserligen tappra) försök med en amerikansk accent. Det är något han inte klarar tyvärr. Hade varit bättre om han fick spela samma roll men som skotte.



All in all en riktigt bra helg! Tack sis!